Insemination av Nötkreatur

Den stora fördelen med att inseminera sina kor är att man har ett stort utbud av tjurar att välja på. Man kan välja olika tjurar till alla kor och detta betyder att risken att man skall avla in felaktigheter och brister blir mycket mindre. Om man väljer att ha enbart en tjur till sina kor måste man vara mycket noggrann vid inköp av denna tjur. Han kommer ju att vara far till en hel säsongs kalvar. Fördelen med en tjur som går lös hos korna är att man slipper den arbetsamma brunstpassningen. Tjuren tar hand om det själv och betäcker den ko som är brunstig.

Om man väljer att inseminera korna måste ladugården besökas många gånger under dygnet för att man skall ha möjlighet att upptäcka de kor som är brunstiga. Risken att betäckningen skall misslyckas är naturligtvis också större om man själv skall avgöra vilken dag som är den lämpligaste för inseminationen. Dagen då inseminören skall komma måste man också fånga in den brunstiga kon. Hon bör vara uppbunden på lämplig och säker plats då denne kommer.

En fördel kan vara att ha en inseminationskalender. Denna är till stor hjälp i arbetet. Risken att man skall missa en brunstig ko blir betydligt lägre. Man vet vilka kor man skall spana efter. Att redan innan betäckningssäsongen ha en klar plan över vilka egenskaper man vill ha hos en tjur till en speciell ko är också en fördel. Har kon ett sämre lynne vill man troligtvis ha en tjur med höga poäng vad gäller just lynne. Mjölkar kon lite för dåligt väljer man en tjur som har höga poäng vad gäller mjölkmängd. På detta vis kommer man med tiden att få en bättre och bättre besättning.

Till de allra bästa korna i besättningen väljer man en avkommeprövad tjur. Det innebär att tjurens döttrar har satts in i produktion och att man har kunnat bedöma deras egenskaper. Den avkommeprövade tjuren har på så vis fått poäng både från sina egna föräldrar och också från sina avkommor. Till kvigor och förstakalvare kan man med fördel använda ungtjurar. Många vill kanske ha avkommeprövade tjurar till alla sina kor, men risken med detta är att urvalet inte blir så stort. Dessutom måste ungtjurarna användas för att man senare skall få möjlighet att bedöma deras döttrar.

Det är inte helt ovanligt att mjölkbonden väljer att korsa olika raser av mjölkkor. En vanlig korsning är att blanda svensk låglandsboskap och svensk röd och vit boskap. Mjölkavkastningen kommer då oftast att ligga mellan de båda raserna. Detta gäller också om man korsar in Yersey eller svensk kullig boskap i en låglands- eller SRB-besättning. Visserligen kommer kvigorna inte att producera lika mycket mjölk som sina mödrar, men i gengäld kommer fett- och proteinhalten att stiga. Kanske är det många gånger en fördel om korna inte mjölkar så mycket. I gengäld kommer kon att hålla längre och kanske leva något år längre. Eftersom en lägre mjölkproduktion inte sliter lika hårt på kon kommer hon kanske också att klara sjukdomar och motstå bakterier bättre.

För att kunna avgöra om en ko är brunstig och skall insemineras gäller det att ha möjlighet att studera kogruppen utan att störa den. Man kan ganska lätt avgöra en förbrunst om de flesta kor ligger och sover eller idisslar. Den ko som börjar bli brunstig är oftast orolig. Hon vandrar omkring och är över huvud taget mer aktiv. Kanske går hon och nosar på de andra korna och försöker göra upphopp på dem. En brunstig ko är ganska orolig och störande i lösdriften. När hon sedan börjar närma sig högbrunst börjar de andra korna intressera sig för henne. De börjar pröva att hoppa upp på henne och när hon sedan står still vid upphoppsförsök från de andra är det dags för insemination.

Om kon står för upphopp redan tidigt på morgonen kan man inseminera redan samma dag. Om det är sen kväll när man upptäcker att kon står anmäler man för insemination dagen efter. Om man har ett sådant stall att korna står uppbundna är det lite svårare att bestämma vilken dag som är bäst för insemination. Det man får koncentrera sig på då är att noga undersöka om kon har flytningar. När dessa börjar bli vattniga och klara brukar det vara dags.

Man kan också prova med att lägga en hand på kons kors. Lyfter hon då på svansen och svankar med ryggen kan man bestämma sig för inseminering samma dag. Har man tur blir kon dräktig vid denna första insemination, men man bör tänka på att noga notera dag för förbrunst, högbrunst och insemination i inseminationskalendern. Gör man det vet man exakt när man skall kontrollera kon igen. När det gått cirka tre månader efter insemineringen kan man med fördel göra en dräktighetsundersökningen. Seminören är oftast mycket duktig att känna om det finns ett foster på tillväxt under denna tid.