Kalvning

När kalvningen närmar sig kan man ganska enkelt avgöra genom att känna på benen som finns på bägge sidor om svansroten. Börja med att känna på kon flera veckor innan kalvning för att verkligen få en uppfattning om hur det känns i normala fall. När sedan kalvningen närmar sig känner man hur dessa ben sjunker undan. När man inte längre kan känna dem kommer kon antagligen att kalva inom ett dygn. Då vet man när man skall förbereda sig för kalvningen och kan i god tid se till att kon har en ren och fin box att kalva i. Använd rikligt med strö, helst halm, så att det är torrt och fint när kalven kommer.

Förlossningen börjar med svaga sammandragningar av livmodern. Under denna tid är kon mycket orolig och vandrar omkring och skrapar och bäddar. Bäst är om det är lugnt i ladugården under förlossningen och även under dessa första timmar. Förlossningen brukar gå bäst då. Efter detta öppningsstadie, som kan dröja allt emellan några timmar upp till något dygn, kommer utdrivningsstadiet. Kon ligger då oftast ner och krystar. Men man skall vara på sin vakt. En del kor väljer att stå upp och detta kan innebära att kalven ramlar i golvet när den kommer ut. Övervaka förlossningen på avstånd för att kunna ingripa om det behövs. Normalt kommer först kalvens båda klövar följt av huvudet. Detta brukar vara det svåraste momentet i utdrivningsstadiet. Det kan ta lång tid innan huvudet har lyckats tränga sig ut. Därefter brukar hela kalven komma ut ganska raskt.

I vissa fall tillstöter komplikationer då man måste ingripa för att hjälpa kon. Om kalven kommer bakvägen kan det ta väldigt lång tid när kalven kommit ut halvvägs. Risken finns då att navelsträngen kommer i kläm och att kalven, som fortfarande har huvudet inne i kon, inte får syre. För att minimera risken att kalven kvävs i detta läge bör man hjälpa till och dra i benen så att kalven kommer snabbt ut. Det händer också att enbart en klöv kommer tillsammans med huvudet och att ett ben ligger fel. I detta fall bör man försöka trycka tillbaka kalven in i kon och försiktigt räta ut benet. Man gör det genom att föra in armen och gripa om klöven på det ben som är fel. Det är viktigt att hålla handen runt klöven så att den inte penetrerar livmodern under arbetet med att räta ut benet.

Detta kan inträffa om kon får en sammandragning samtidigt som man är på väg att räta ut benet på kalven. När bägge benen sedan ligger rätt kommer kon troligtvis att kunna kalva själv. Något som måste poängteras här är renlighet. Använd engångshandskar som går högt upp på armen, helst ända upp till axeln, och tvätta kon ordentligt runt blygden innan armen förs in i kon. Risken är annars stor att bakterier förs in i livmodern med inflammationer som följd.

Om man känner sig det minsta osäker på hur ett felläge skall rättas är det viktigt att istället ringa till veterinär. Det finns alltid en veterinär som har jour och det kan bli mycket plågsamt för kon om man försöker rätta fellägen på kalven utan att vara kunnig.

Det finns vissa omständigheter som alltid kräver veterinärhjälp.

Dessa är: Om kon är mycket orolig och har starka värkar under lång tid utan att något händer. Det kan röra sig om livmoderomvridning till exempel. I sådana fall måste veterinär tillkallas. Det kan också hända att värkarna upphör eller blir mycket svaga. Detta föranleder också tillkallande av veterinär.

Om kalven bara kommer ut till viss del och det sedan tar stopp, eller om kalven ligger så fel att man inte själv kan rätta till det måste också veterinär tillkallas. En ko som skadas eller en kalv som dör kostar mycket mer än den avgift veterinären tar för att besöka gården. Är man fundersam på om man skall kalla på hjälp kan man i alla fall ringa till veterinär. Ofta kan han per telefon ge bra råd och veterinären får också möjlighet att själv bestämma om ett besök behövs eller inte.

Kon brukar nästan genast då kalven kommit ut ställa sig upp och slicka sin kalv. Redan efter någon timme är kalven på benen och letar efter spenarna. För det mesta hittar kalven maten själv och många gånger är det bäst om man inte stör ko och kalv direkt efter kalvning. I vissa fall måste man dock ingripa och hjälpa kalven få i sig den första litern råmjölk. Det kan vara så att kon har mycket stort och hängande juver och då blir det svårt för kalven att hitta spenarna. Ofta söker kalven uppe i ljumsken på kon och det betyder att det kan vara mycket långt ner till spenarna. Om man måste hjälpa till så skall man tänka på att inte dra i kalvens huvud. Då stretar kalven emot och vill inte alls vara med. Bättre är att försöka knuffa fram kalven genom att sätta ett knä bakom bakdelen. Därefter försöker man föra en spene in i kalvens mun.

Om kalven är svag kan man mjölka en stråle direkt i kalvens mun. Ofta börjar han suga så snart han känner mjölksmaken. Om kalven är så svag att han inte orkar stå upp och suga får man själv mjölka kon och ge kalven råmjölken ur flaska. Om kon är bråkig och inte vill stå still när man arbetar med detta måste man binda upp kon. Var dock varsam med arbetet med kalv och ko. Kon kan ha mycket starka moderskänslor och risken är stor att hon går till anfall mot den som hon ser som ett hot mot sin kalv. Kalven bör få stanna hos sin moder under råmjölksperioden.

Råmjölken är viktig för kalven. Den ger honom det skydd han behöver för att växa upp och bli ett friskt och starkt djur. Förstakalvarens råmjölk är ibland tunnare och innehåller ibland inte så mycket skydd som den äldre kons råmjölk. Man kan, för att vara på den säkra sidan, ge kalven ett mål från en äldre kos råmjölk som man förhoppningsvis lagrat i frysen.

Inom ett dygn bör sedan efterbörden lossna och lämna kon. Det händer i vissa fall att den sitter allt för hårt fast och inte kommer ut av sig själv. Veterinär tillkallas då och han bedömer sedan om han skall plocka bort den eller låta den sitta kvar. Till slut kommer den att lossna. Det kan se ganska ohygieniskt ut med en ko som har en efterbörd släpande efter sig i flera dygn, men om veterinären bedömer att den bör lossna av sig själv kan man lugnt avvakta. Eventuellt kan man klippa av den del som släpar i backen.

En varning är här på sin plats: Klipp inte för långt upp. Risken är stor att den delen då åker in och ut i kon och för in bakterier i livmodern.

Efter ett par dagar skiljs ko och kalv åt och kon mjölkas i stället i mjölkgropen eller av robot. Kalven utfodras nu av djurskötaren. Tidigare var det vanligt att köpa in mjölkpulver att blanda med vatten och ge kalven. Nu för tiden har många mjölkbönder övergått till att ge kalven riktig komjölk. Man ser klart och tydligt på hårremmen att kalven mår bättre av att få riktig komjölk. Den växer dessutom betydligt bättre.

Det kan tyckas dyrt att ge kalven riktig mjölk, men det har man igen på att kalven får en betydligt bättre start i livet. De första målen borta från mamma bör man utfodra kalven med nappflaska. Efter bara några mål kan man försöka lära kalven dricka ur hink. Detta kan vara lite krångligt. Kalven förstår inte alls vad han skall göra med mjölken i hinken och de första gångerna får man hjälpa kalven genom att låta den suga på fingrarna och försiktigt föra kalvens mun mot mjölkytan. Ganska snabbt brukar de lära sig att dricka själv.